Handgranat?

Följande telefonsamtal utspelade sig mellan två säkerhetsbimbos för några dagar sedan

- Hej, har precis kommit från frissan, ser inte klok ut, vet du vad hon har gjort?
- Det ligger en handgranat här. På vår gård. Undrar om den är riktig? Vi lägger på så skickar jag en bild.
- Hej, nu har jag fått bilden. Usch, den ser riktig ut.
- Ja, den är kanske lite mindre än vad den borde vara. Har ju aldrig sett en riktig. Jag ska titta lite närmare.
- Nej gå därifrån! Den kan faktiskt vara riktig och smälla.
- Jag väntar tills det kommer någon att fråga.
- Ring polisen!
- Det känns dumt, tänk om det bara är en leksak. Vad ska de tro då? Bimbo…

Efter en stunds diskussion fram och tillbaka om vilken skyldighet man har och varför man borde ta det säkra framför det osäkra, ringer upphittaren polisen. De kommer farande och konstaterar snabbt att det är en leksak i plast, lite mindre och tillverkad så att plasten ska se ut som metall. Polisen tyckte att det var klokt att kontakta dem.

Men ska man verkligen behöva vända ut och in på frågan hur man ska göra i en situation där säkerheten kan ifrågasättas? Ska man behöva känna obehag för att kanske bli sedd som ”dum”?

Borde det inte vara en självklarhet för mig som anställd att meddela rätt instans om jag, mot bättre vetande eller av ren okunskap, har ställt till med något eller känner mig osäker på om jag gör rätt? Att inte behöva bli bemött med en suck eller få frågan ”vad har du gjort nu då?”. Att få supporten att inte bara rätta till det jag och mina kollegor ställt till med utan att också, med rätt attityd, vara med och skapa trygga medarbetare som vågar ställa frågor och berätta om sina eventuella misstag.

 … en plats för dig som är intresserad av och vill tycka till om olika säkerhetsfrågor!

Säkerhet är ett vitt begrepp som kan innefatta allt från fysisk säkerhet till integritetsfrågor och säker programkod. Vår idé är att knyta till oss säkerhetsintresserade tjejer som vill dela med sig av sina funderingar och kunskaper. Om du vill vara med får du gärna ta kontakt!

Nu kör vi!

Anna-Karin Brusquini & Sanna Tupala